Kristallnatten 9-10 november

På kvällen den nionde november 1938 startade skräcken för judarna i det Tyska riket. Naziregimen i Berlin, Tyskland gav då klartecken för att inleda en organiserad pogrom som riktade sig mot judarna och deras egendom i Tyskland och i Österrike. Glasrutorna till affärerna krossades och fönsterrutor i hus och lägenheter gick samma väg. Splittret föll ner och låg gnistrade på gatorna. Mer än 7000 butiker förstördes förutom de bostäder som plundrades och vandaliserades samtidigt som mer än 1000 synagogor som brändes. Människor lynchades, tillfångatogs och jagades av SA-styrkor och civila lynchmobbar. Natten mellan den 9 och 10 november 1938 blev en orgie i oprovocerade mord, misshandel, mordbränder och allmän vandalism. Över 20 000 judar fördes till koncentrationsläger och ett hundratal lynchades på plats.

Glassplittret som glittrade på gatorna under hela angreppet gav namnet åt förödelsen, Kristallnatten.

Men Kristallnatten hade inte kommit utan förvarning. I det tyska riket hade raslagarna skruvat upp och förstärkts allt sedan nazisternas maktövertagande 1933. Nürnbergförordningarna från 1935 fråntog alla judar, romer och resande samt färgade av afrikansk börd deras tyska medborgarstatus och rätten att arbeta med offentliga ämbeten. Personer från dessa grupper förbjöds också att ingå äktenskap eller ha sexuella relationer med ”tyskar”. Hbtq-personer förföljdes som dekadenta, psykiskt och fysiskt funktionshindrade sågs som undermåligt rasmaterial. Arvsanlag fick inte spridas. Ideologiska motståndare till rasförföljelse, militarism och nationalism fängslades och behandlades som statsfiender.


Kristallnatten, det regisserade och organiserade våldet mot judar i Tyskland föregicks av sådant som är högaktuellt i våra dagar så som rasism, intolerans, murar, krigsuppladdning och terrordåd.

Sverige var inte helt oskyldiga i den rasism som föregicks av tyskarna. Sverige sällade sig t.ex. till Schweiz i kravet till Tyskland på att tyskarna skulle sätta en ”J”-stämpel i judars pass, så att de svenska och ­schweiziska myndigheterna skulle kunna se vilka som var judar när tyskar reste in i Sverige.
Att vara jude blev suspekt i svenska myndigheters ögon och på så sätt kunde man skilja ut de som kunde misstänkas vilja söka asyl.

Exakt hur många judar som avvisades vid den svenska gränsen på grund av denna ”J”-stämpel är okänt, men att många av dem mötte ett grymt öde i det nazistiska Tyskland är säkert och det har vi i Sverige vår del i. 

Med tiden drogs tumskruvarna åt allt hårdare, att judarna gick mot en katastrof var inte svårt att förstå, och ändå fortsatte omvärlden att resa sina murar mot judiska flyktingar. Svensk statistik visar att efter Kristallnatten 1938 ansökte 1 750 tyskar om inresetillstånd till Sverige. Hälften av ansökningarna avslogs, de flesta gällde judars ansökningar. Judar fick inte ens resa igenom Sverige till en garanterad fri-stad i ett annat land. Tyskarna fick däremot använda Sverige som transitland.

Av de judar som fanns kvar i Tyskland när andra världskriget bröt ut, likviderades 88 procent  av dem i de nazistis­ka dödslägren.

När det gäller romer är statistiken svårare att få fram. I många europeiska länder, förekom förföljelse av romer långt före nazisternas maktövertagande 1933. Det finns därför inga exakta siffror på hur många romer som fanns i Europa vid tiden för andra världskriget. Det är också svårt att veta hur många romer som mördades. Forskare är ändå överens om att mellan 200 000 och 500 000 romer mördades, det utgjorde ungefär en fjärdedel av det romska folket. 

Britt-Inger

Solidaritet, raggarrock och den rebelliska punken

Vår verklighet ser inte likadan ut idag som den gjorde i går.

Vad är det som händer?

Stockholm och Barcelona är bara de senaste i de alltmer förekommande terrordåden som sker. 
Den attack som Barcelona utsattes för har likheter med tidigare terrorattacker som skett mot Europeiska städer, bland annat i Stockholm. Under våren har terrorister, med hjälp av bilar och med berått mod kört ihjäl människor. 
Men vi får heller aldrig glömma Trollhättans vansinnesdåd och mordet på John Hron, även om det senare är över 20 år sedan. 

John Hron var 14 år och grillade med en kompis vid Ingetorpssjön utanför Kungälv när de blev överfallna och brutalt misshandlade av fyra ungdomar med nazistsympatier. Han lyckades vid ett tillfälle fly undan den utdragna misshandeln och simma ut i sjön, men återvände när hans vän skrek för sitt liv på stranden. 

Ingetorpssjön är en idyllisk liten sjö intill vägen mellan Kungälv och Kode. Det är samma sjö som mina barn badade i som små. Min äldsta lärde sig att simma där och vi hade ofta familjepicknickar tillsammans med de andra badgästerna som besökte sjön. Sjön är som gjord för camping och umgänge. 

Vi har flyttat därifrån, men varje gång jag åker förbi så är det John Hron jag tänker på först. De andra minnena kommer på undantag, de lyckliga roliga minnena som borde vara de som dominerar förmörkas av den sjuka händelse som skedde efter att vi hade flyttat där ifrån.

Att det som händer i vår omvärld påverkar och det som har en personlig anknytning präglar oss är en sak. Men det onda som sker får aldrig definiera oss eller den plats det sker på. Så när jag tänkt klart John Hron vid Ingetorpssjön låter jag alltid de lyckliga minnena åter ta plats i mitt huvud med barn, bad, skratt och picknick. Vilka vi är har med så många olika faktorer att göra och hur vi väljer att låta dem ta plats och påverka oss. 

Tidningar och media har sin roll i det spel som pågår. Jag läste en rubrik nyss:
"Terrordåd har blivit det nya normala i Europa" 
NEJ, NEJ vi får aldrig  normalisera terror. Lika lite som vi ska normalisera nazism och rasism. Med sådana rubriker späs främlingsfientligheten, nazismen och rasismen bara på och vi legaliserar att hata. Är det så vi vill ha det? Skämmes ta mig fan.

Media har sin del i ansvaret över hur vår framtid kommer att se ut. Nu handlar ansvaret inte bara om media, utan alla måste ta sitt ansvar om vi ska kunna motverka de negativa krafter som finns i vår värld. Alla måste dra sitt strå till stacken om vi ska kunna motverka det som händer. 

Foto Hasse Lindell. Taget i Stockholm efter terrordådet

Jag är uppväxt i ett samhälle där solidaritet var ledord tillsammans med musiken från Björn Afzelius, Mikael Whie i en kombo av gammal raggarrock och den rebelliska punken. Har jag påverkats av den tidens anda? Självklart den har delvis format mig till den jag är. Alla influenser påverkar och präglar oss som människor på ett eller annat sätt.

Mycket har förändrats sen jag var ung och idag ser verkligheten annorlunda ut. Vi har internet och kommunicerar på ett annorlunda sätt. Vi är online och tillgängliga dygnet runt. Men att vara solidariska med varandra har med mänsklighet att göra och där är vi fortfarande likadana. Vi måste bara lära oss att sortera bland all information som strömmar över oss. Tidningarnas sensationsrubriker och terroristers vansinnighet, rasism och nazism. Vi får aldrig glömma gammal hederlig solidaritet i flödet av information.

Lev och må

Britt-Inger

Gästbloggare svarar på inlägget