Kvinnorna sitter i det läget kvar på skotern och kniper. När vi sen väl stannar (ibland timmar efter första piss-stoppet) tar de kvinnor som kan köra skoter och kör iväg, ibland fler kilometer bort, in i skogen och i djupsnön för att pissa. De som inte kan ber karl köra dem, flera kilometer bort in i djupsnön. Där stannar de, kvinnan går av och börjar trampa upp en pissgrop (trampandet handlar om att slippa få snö i arselet och i byxorna). Detta får mig osökt att tänka på ordspråket, "skänk en slant till en kissenödig tant" fast det hade nog stämt bättre med "ge mig en hjälpsam karl är du rar". För han sitter kvar på skotern och vänder bort huvudet av hövlighet, som om han inte har sett ett arsel tidigare.
Väl klart kommer hela ekipaget tillbaka och alla är nöjda och glada eller gladast är kvinnan som har fått pissa. Nu tillhör inte jag dessa långpissande kvinnor, jag kliver helt sonika av skotern och sätter mig bakom den där de är hårt så jag slipper få snö i röva. De andra kvinnorna säger ibland "vad modig du är" och använder mig som exempel om de någon gång gör samma sak. MODIG, jag????? icket, jag är pissnödig och efter mina barnafödslar har jag inte världens bästa knipmuskler. Och om nu någon råkar se mitt blankarsel i fritt tillstånd på kalfjället och aldrig har sett ett arsel förut måste det vara väl unnat dem. Så det handlar om ren självbevarelsedrift. Annars skulle det bli som för det lilla barnet "hela pottan full och en skvätt på golvet" fast mitt hade hamnat i byxorna istället.
Det händer att vi kvinnor hamnar på samtalsämnet Tena Lady, vilket kanske inte är så konstigt. Det finns ju fler än jag som har fött barn i sällskapet. Detta är ett märkligt fenomen att urinera på fjället, som inte är likt så mycket annat. Jämställdheten i att urinera har långt kvar att vandra innan det ses som en naturlig del av kvinnornas liv pissa i det fria.
Lev och må
Britt-Inger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar