Tillbaka igen

Nu är vi på plats igen, det blev ett oerhört stohej när vi kom Jacks glädje visste inga gränser och Teo grät när jag inte kom upp i övervåningen på en gång. Inte utan att det var roligt att vara tillbaka, man kände sig saknad. Vi var ganska hungriga när vi kom och hamnade så klart i köket, där åt vi av helgens rester som måste ha varit mycket goda måltider, då resterna inte gick av för hackor. Just nu sitter jag framför datorn med Jack sovandes bakom ryggen och Casper nedan för fötterna.

Här sitter världens bästa Teo och gnager på en brödbit, hans mor har klippt honom så han ser så stor ut.