Kylan ger vackra granar

I morse körde jag till jobbet -30 grader, solen sken och jag körde förbi snötyngda glittrande granar och tallar. Det går inte annat än tycka det är vackert, fast det är så förbannade kallt. Jag körde större delen av vägen genom skogen och det var som att köra genom ett vykort. Det gnistrade om träden hela vägen. Sen kom jag till jobbet och det blev lite mer mulet vilket innebar att kylan lugnade sig med hjälp av solens värme.
Det här kortet tog jag utanför huset på jobbet.

Vägen som går ner mellan träden är en av vägarna jag brukar gå med hundarna, den leder ner till en grillkåta som är mycket bra att grilla korv i.
Men även om det är vackert när det är kallt och klart så känns det som att det kan vara bra nu. Nu får gärna den härliga vårvintern komma med värmen och underbara dagar.

Jag var förbi hos Teo innan jag åkte hem för att elda igen. Jag inspekterade hans nymålade rum. Han visade stolt upp sitt bommin (hans ord för rummet) och gjorde en liten dans för mig av glädje. Han har blivit så stor, han blir två nu i mars, tänk vad tiden går. Jag ska nog låna honom snart, han är så rolig att umgås med. Undrar just vad vi ska hitta på? Jag får fundera på det ett tag.
Nej nu ska jag återvända till mitt eldande, det litar på en lathund att hålla igång två kaminer och en pelletskamin. Men det är bara att köra hårt i den här kylan