Cancer är en j*vla sort

Vaknade i morse av att det skvalade i stuprören och blåsan gjorde sig påmind. här gällde det att dra igång det tunga artilleriet, regndans, men något steg måste ha blivit fel för det hjälpte inte mycket.

Dagen fortsatte i dimmorna och regnets tecken. men efter det att vi vaknat till liv kom det en montör, han satte in en värmetjhofräs som ska komplettera golvvärmen i stugan.

Inte är den vacker, men förhoppningsvis så kommer fylla sin funktion. Efter fika och lunch var den på plats och jag gjorde färdigt det som skulle skickas in till etnologi kursen. Nu fick hundarna komma ut ut sovrummet de hade varit där under hela monteringen då montören var allergisk.

De undrade verkligen om det snurrat om helt för mig när de var tvungna att vara där. Som kompensation gick jag en lång promenad med dem i det urusla vädret.

När jag kom in efter promenaden fick jag beskedet att en nära vän till oss var riktigt illa däran av sin cancer. Vi hade tänkt att åka förbi honom på vägen tillbaka men nu är det ingen idé. Cancer är en j*vla sort, den slår så skoningslöst. Det sista som dör hos en människa är hoppet, men just nu känns det som att det är på väg att överge oss. Livet är inte rättvist. 

Hoppas på det bästa