Ensam är stark, eller hur var det med det nu igen?Och tänkte då för mig själv att ett samhälle som begär att alla medborgare ska vara starka ensamvargarar, ständigt uppkopplade åt alla håll och med hög social kompetens riskerar att kollapsa precis som det berömda korthuset gör. I välfärdslandet Sverige lider många på en brist på av den helande ensamheten när almanackan ständigt är fullknökad med alla måsten. Samtidigt som fler och fler riskerar att bli ”själsliga uteliggare”, utestängda från den livsviktiga mänskliga närheten och gemenskapen som vi alla så väl behöver och längtar efter. Hur kom det sig då att det viktigaste av allt den mänskliga gemenskapen kom till korta, när blev det omodernt att umgås och ha trevligt? När försvann tiden till detta?
Var rädda om varandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar