Och där nedanför på marken inbjuder en stolt katt sina polare till fest med sitt jamande. En ny katt och råtta lek är till ända och även denna gång hade råttan förlorat.
Jag släpper inte ut hundarna till denna fest utan går ner själv till katten. Vad ska jag säga, jag kände mig lite som den där snyltgästen som kom på besök, med andra ord inte välkommen. Det var inte mig hon hade bjudit in till festen. Min närvaro är uppenbart inte populär.
Jag får nästan lust att säga till henne att är det någon som ska vara sur så är det jag eftersom jag vaknade av att hon spydde i morse och när jag sedan ska gå upp för att släppa ut henne så har hon spytt i min sko. Det känns lite som att jag har mer rätt att vara sur än hon. Men så klart så säger jag ingenting utan jag tar kortet och lämnar sedan henne att festa loss på sitt byte i lugn och ro ibland de gula höstlöven som rasat av träden. Och tänker att det är bara en tidfråga innan vintern står för dörren.
Lev och må
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar