Mitt liv på barnhem

För någon dag sedan skrev jag om min bäste vän och hans upplevelse av ett barnhem. Jag har nu pratat med honom och han tycker att det är viktigt att barnens berättelse blir hörd av allmänheten.

Jag har fått lov att publicera denna berättelse av personen som har skrivit den. Han vill att det ska komma ut hur behandlingen av barnen gick till på de olika barnhemmen och fosterhemmen som han fick växa upp i. Jag har valt att ha honom anonym eftersom hans namn är inte viktigt utan det är hans berättelse som är det. Det här en persons berättelse om hur hans barndom såg ut, det är hans ord och inte mina.

Jag kommer att publicera ny text här med jämna mellanrum samtidigt som jag kommer lägga in texten på sidan som heter Mitt liv på barnhem.

Detta är mitt helvete på jorden i 15 år, mer blev det sen bara för jag är född Tattare

Varför blev jag omhänder tagen det var ju kommunen eller staten som beslutade detta. Vi var resande och levde på att bedriva handel. Min far hade inget fast jobb, hur skulle han kunna få det han var ju tattare, det var efter kriget och många va utan arbete inte gav man tattarna företräde i arbetet. Dåliga bostäder fick de och man flyttade mycket. På somrarna var man ute som alla andra resande, för att klara sin försörjning. Då beslutar man att omhänderta mig för skyddsuppfostran som man kallad det eftersom min far avtjänat ett fängelse straff som det står i mina papper jag kunde ju bli kriminell om mina föräldrar fick ha hand om mig, men jag vet inte om jag uppfattade det som att jag fick skydd och lära mig stjäla det blev jag upplärd med stryk.

Detta ingick i Statens utrensning av vår ras vill jag påstå det är väldokumenterat. (Man använde som nazisterna upp de angiveriblanketter som användes vid Tattarinventeringen 1944.)

År 1948, Omhändertagandet och Vidkärrsbarnhem                 

1948 skickades jag till barnhemmet i Vidkärr jag var då 4 år gammal.

Omhändertagandet i min moster Huldas hem var en skräckupplevelse för alla parter. Det rusade in 5-6 poliser som bröt omkull min far och satte handbojor på honom.

2 barnavårdskärringar sliter mig ur famnen på min mor, den ena tar mig och rusar ut i polisbilen, för transport till Vidkärrsbarnhem.

Alla jag talat med har berättat för mig att jag innan omhändertagandet var ett öppet och lite lillgammalt barn, men efter omhändertagandet blev jag instängd och svår att nå.

Fortsättning följer