Den traditionella surströmmingen på fjället

Idag var det dags för den årliga surströmmingen på fjället, en tradition som vi har varje år. Traditionen startade för en åtta -nio år sedan när Ingemar och Vivianne skulle bjuda mig och Roger på surströmming i husvagnen en påsk. Då föreslog jag att vi skulle äta den på fjället istället och sagt och gjort, sen har ätandet växt för varje år. Så numer har vi knytkalas och vi bestämmer ett ställe där vi ska träffas, sen kommer de som vill. I år träffades vi på Lismen och det blev många som kom.



Jag räknade aldrig hur många vi var men, jag skulle tro att det var runt 20 skotrarna som slöt upp på Lismen.

Här är den goda strömmingen uppdukad, jag lovar att vi var några som hade svårt att bärga oss tills potatisen var kokt

Men om sanningen ska fram så var det inte alla som åt surströmming, en del gjorde mackor i mackjärnet.

Sen fanns det de som gjorde renskav och pitabröd.

Vi hade mycket trevlig och till sist tittade också solen fram och höll oss sällskap. Vi tvåtiden åkte vi vidare till Storrödingtjärn för att prova fiskelyckan en stund, men det var inte så mycket bevänt med den. Utan vi kokade kaffe och fikade där. 

Hundarna var helt slut vid det här laget, så de passade på att sova när vi ändå stod still. Det tar på krafterna att vara i fjällen.