Hundgården och världens bästa Teo

Idag på förmiddagen kom världens bästa Teo och Linda förbi. Vi åt en god lunch tillsammans och sen åkte de hem eftersom Teo blev lite matt i lacken och behövde sova middag.

När de kom var Teo ovanligt stor i mun, vilket berodde på att han fått en klubba av sin mamma med stora läppar som pinne.

Sen lyckades den lille mannen hälla halva soppan på sin tröja så mormor var tvungen att ta fram en av tröjorna vi köpte på Åsele marknad. Det står Min mormor är bäst i hela världen på den. Här visar Teo upp hur man ska skratta när det är fotografering på gång. Denna talang har tremeningnen Lii lärt honom.

När Teo och Linda åkt funderade jag på hundgården och insåg att mina två armar inte skulle räcka till. I alla fall skulle det vara lättare med fyra. Så jag hörde med min adept om han var intresserad att hjälpa till. Vilket han gjorde utan knot, så hundgården börjar gå mot sitt slut nu.

Vi fick upp alla stängselpartierna och dörren kom på plats. Jag måste säga att det var enklare än jag trodde att montera ihop den. Det enda som ställde till problem för oss var myggen, de lade sig i monteringen hela tiden. De stack oss när de ansåg att vi gjorde fel och det verkade som vi inte gjorde annat än fel. Till sist blev vi less på att de lade sig i hela tiden och gick inte och tog på oss Mygga. Då blev sura på oss och försvann, tack och lov. 

Nästa arbetspass ska jag lägga en fot under staketet av virke och bulta fast det. Vilket gör att det blir stadigare, lättare att klippa runt och kanske lite mindre grävvänligt. Vi får se hur det blir med det sistnämnda. Just nu är jag omåttligt nöjd och stolt över det vi har åstadkommit.

Lev och må